Vi tar oss sakta men säkert fram till långmarschen.

V.31 bjuder fortfarande på relativt korta sträckor tillsammans med tung packning, allt bara för att känna på hur ryggen svarar på den tunga packningen innan det är dags att öka sträckorna. Det känns bra än så länge, 2 dagar med ryggsäck ger mig nu en dags vila innan jag tar och plockar upp den stora gröna väskan igen. För en som inte är van vid att bära tungt så finns det ingen mening med att stressa kroppen med att bära tungt varje dag.

Sakta men säkert så tar jag en dag i taget mot vad jag planerar vara mina marschveckor.  Slutar min anställning på Telia nu på fredag och har två veckor på mig som kommer bestå av längre marschträning och flera multitester samt vanlig styrketräning och lite löpning. Får dessutom ännu mer tid till att fokusera på att förbereda mig fysiskt inför mina tre månader vilket jag bara ser som positivt och som en aktiv semester innan GMU drar igång.

Jag ser fram emot 17 Augusti mer och mer för varje dag som går men idag blir det full vila från träning och om ett par timmar väntas det middag ute och sedan bio för att fira Sebastians lillebror som fyllt år. Men nu back to business! :)
image

Till ljudet av trygghet

Jag kommer ihåg när jag träffade honom på Domkyrkan för första gången, jag kommer ihåg hur jag fann ett starkt intresse för honom utav sättet han pratade på, hur han lät när han pratade, hans röst. Det var rösten som fick mig att fastna. Det må låta konstigt men där stod han med sin keps på huvudet och skägg, det var det jag kunde se och höra, hans keps, hans skägg och hans röst.

Det finns dock någonting i honom och jag ser det i hans ögon. Jag vet inte om det är ett lugn han ger mig eller vad det är jag känner när jag tittar honom i ögonen. Jag är fullkomligt förälskad i honom, upp över öronen och han gör mig till världens prinsessa och behandlar mig som guld. Många gånger blundar jag och ler, ler för att min verklighet inte är för bra för att vara sann. Den är bättre.

Jag uppskattar honom för allt han är och för allt han gör för mig. Jag ger honom all min kärlek varje dag, all den kärlek jag har att ge. Jag älskar honom för att han älskar mig för den jag är och stöttar mig i min resa till att bli den jag vill bli.

Ikväll kryper jag ner lite djupare intill hans sida, kysser honom en extra gång och somnar på hans bröst till ljudet av hans hjärtslag. Till ljudet av kärlek och trygghet.
image

Varje morgon vaknar jag upp och njuter av min morgon med honom

Varje morgon vaknar jag upp och tänker på hur det kommer kännas att vakna upp i en 90cm säng, fruktansvärt tidigt på morgonen och att sova själv. Förvisso finns det inte så mycket space i en 90cm säng men att vara van vid att vakna upp bredvid någon i en dubbelt så stor säng när kroppen själv vaknar är något annat. Varje morgon vaknar jag upp och njuter extra mycket av varje minut jag får ut utav min morgon med min andra halva. Även om jag vaknar vid nio och han vid tolv när vi väl har helg så njuter jag av mina 3h morgon med honom vid min sida. Då och då kryper jag ner igen hos honom och får armen runt mig och en puss i nacken. Det är en av dem sakerna som blir tuffa att lämna lite bakom sig och vara ifrån under den kommande periodens veckodagar och ibland veckor. Honom.

Samtidigt som det är jobbigt många gånger så längtar jag något otrolig efter den utmaningen som väntar och att veta att han står bakom mitt beslut att göra den utmaningen stärker mig mer och får mig att vilja prestera bra och bättre under den tiden. Jag tror att sånt är viktigt, att stötta varandra även om det betyder lite distans för att få uppnå mål och drömmar. Han var borta sent i våras och nu är det snart min tur.

Vad som stärker ännu mer oavsett vilken situation eller utmaning det gäller så är det att veta att han är min oavsett var, oavsett när.
Jag är hans, oavsett var oavsett när.

image

24 dagar kvar till grönt, vi packar på oss.

Spenderade min lediga fredag till att sova ut lite extra, ta emot ett stort lass med olika paket och sedan bara det av med 20 kilo lastat på ryggen för en liten lätt tur genom stan för att komma till gymmet och sedan avsluta med mitt första multitest. Blev lite lättad över att det var mindre obehagligt med packning än vad jag hade väntat mig, förvisso inte klädd i uniform, väst, kängor och ett vapen på det vilket lär göra upplevelsen med packning lite lätt tuffare men packning som packning så är det fortfarande 20kg mer än vad jag normalt sätt är van vid att gå runt med på ryggen.

På tal om helt andra saker så kysste min Samsung S4 marken för en sista gång i torsdags innan den gick in i fullt matrix läge och skärmen svarade noll. Blev att springa in på Tele2 i stan för att köpa ny mobil och vips så gick jag därifrån med en helt ny Samsung S6 Edge, telefonen som ska få följa mig och dokumentera min resa i grönt. Gillar redan telefonen och gillar skarpt den vassa kameran, blir många bra bilder! Sägs vara rätt schysst videoinspelning på den också vilket får sättas på prov väldigt snart!

Dags att packa ihop, borsta tänderna och krypa ner. En liten annorlunda rutin på helgen till skillnad ifrån vardagsrutinerna men det är trots allt fortfarande en rutin en så kallad helgrutin och då med andra ord den skönare versionen av rutiner.. ;)

image

Med 30 dagar kvar så går det inte att inte vara lite nervös och nyfiken

Nu med 30 dagar kvar tills dess att jag rycker in så går det inte att förneka att jag är lite nervös men samtidigt så grymt nyfiken på vad den nya utmaningen kommer ge mig för ny kunskap att packa min ryggsäck med. En helt ny miljö, med nya rutiner och regler, nya vänner och dessutom en helt ny chans till att plocka på mig nya erfarenheter.

Att vara nervös är väl en del av det hela, man brukar ju säga att man alltid ska ha en liten gnutta nervositet då det sägs att man skärper sinnet extra för att kunna prestera bäst vilket jag tycker brukar stämma rätt bra. Lyxen att ha en soldat vid min sida som jag kan bolla mina tankar med är guld värd. Vi tränar i princip dagligen tillsammans vilket många ibland ifrågasätter hur det funkar och låt säga såhär, det är inte speciellt mycket gulligull under våra träningspass. Jag har skrattat, gråtit, blivit arg och förbannad under flera av våra träningspass, brutit ihop ett x-antal gånger på vägen hem när jag varit förbannad, hamnat i diskussion för att jag tyckte att han aldrig nöjde sig utan det var alltid 1 rep till eller lite djupare i ett knäböj och då stod jag där, förbannad och skulle tjafsa emot. Är det någon som lärt mig att hålla käft och ta emot order från någon som leder så är det han och helt ärligt så tackar jag honom för det, bita ihop och köra. Om man ser tillbaka på hur han har hanterat min utveckling inom träning så har den stegrat till det bättre på väldigt kort tid. Jag har blivit mer psykiskt stark, hittat ett sätt att kunna gräva djupare i mig själv och hitta en annan form av viljestyrka, kunna bli förbannad och plocka fram ett jävla anamma när det krävs. Han har härdat mig rätt rejält den pojken så någonstans känner jag mig rätt redo.

På ett sätt så tar sig resan redan sin börjar redan nu, förberedelserna inför är redan i full rulle vilket också är en stor del utav resan. Det man kan göra är att hålla en positiv inställning och förbereda sig fysiskt för att förbereda sig mentalt är nog svårt när man inte sett den vardagen tidigare. Det är inte riktigt som att förbereda sig mentalt för en förstadag på kontoret. ;)

Kickar upp bloggens nya kategori så fort det börjar närma sig. Fram tills dess, mer mat, mer träning och positiva tankar!

Scenen får vänta för nu ska snart uniformen på – från glitrande bikinis till mörkgrön uniform.

Bikinifitness har alltid varit en av mina stora drömmar sen jag tog klivet in i fitnessvärlden och att få vinna min klass på min debut gav mig inte mindre mersmak på livet i en glittrande bikini och klackskor, snarare tvärtom. Trots det så tackar jag nej till både SM och Tyngre Classic II nu iår. DC är fortfarande på tal men det är fortfarande tveksamt och det är inte för att fysiken inte räcker utan för att det finns lite andra saker att väga in. Jag hänger upp bikinin på hyllan tills vidare och ser fram emot att förhoppningsvis få ta på mig den igen till vintern eller våren för nu drar vi i dem tuffare stråna.

Jag byter ut den glittrande bikinin och klackskorna just nu mot en mörkgrön uniform, om 35 dagar så är det dags att fylla på huvudet med nya kunskaper, färdigheter och skaffa nya erfarenheter. Om 35 dagar bli jag grön och  börjar min resa och min utbildning mot att bli en soldat i Svenska Försvarsmakten. Ser fram emot höstens utmaningar, nu börjar min resa, igen!

För ett år sedan blev det vi

Det finns mycket saker att kunna vara tacksam över men att få lov att vara tacksam för kärleken man har är bland det finaste som finns. Jag är så tacksam över att få vara just din flickvän och din sambo. Tacksam över att få uppleva och se massa nya ställen med dig och dela livet tillsammans med dig, gråa som soliga dagar.

För ett år sedan blev det vi och enda sedan den dagen så har inget har känts mer rätt än att få kunna kalla dig för min pojkvän, att få vara stolt över det och att kunna säga vi. Jag träffade dig, min pojkvän och min bästa vän. Jag är tacksam över allt det du gör för mig, alla dem gånger som du står med mig och stöttar mig vid min sida på mina resor, alla gånger som du funnits där för mig när ingen annan funnits där.

Jag tittar på dig och ler, inte bara för att du är det finaste jag ser utan även för allt det som jag ser att vi har framför oss. Tack för att du fyllt det här året med glädje och kärlek och för alla dem fantastiska minnen och ögonblick du gett mig. Det här är utan tvekan mitt livs bästa år och jag delar minnet av det med dig, mitt livs största kärlek. Oavsett var, oavsett när så är jag din för all vår framtid.

image

image

En måndag i rygg och bröstets tecken

Första passet sen jag gjorde min debut i bikini fitness på Alströmerpokalen 2015 i Alingsås. Bröst och rygg stod på schemat och det tillsammans med mina två muskelmän. Ryggen syns fortfarande men är trots allt en av mina svaga punkter enligt mig. Tid för att bättre på ryggmusklerna finns det så nu är det bara att nöta tung styrka.
image

T-walk – min show som jag skapat på egen hand

Efter mycket om och men så har jag äntligen fått min video uppladdad. Har hunnit bråka med datorn och youtube ett x-antal gånger innan det blev som jag ville. Filmat ifrån åskådarplatsen med min sköna kamera som just där och då inte ville arbeta med scenljusets starka strålar. Himla kul att kameran gör sin kassaste jobb ever just när man helst vill ha en grym film på sin debut. Det här är i alla fall en smakbit tills att jag fått tag på fotografen som filmade närmre scen. :) Min T-walk som jag skapat och byggt ihop på egen hand utan någon hjälp, lite stolt får man ju vara för det har inte varit enkelt!

Tips är att se filmen i 720p eller 1080p för att få ut det bästa utav det som blev mindre bra ;)

Regn ute sol inne, bryr mig inte när det är semester om 2h!!!

image

Partyglajjorna vandrar vidare på jobbet och stannar hos mig idag. Varje person som går på semester får den snygga äran att fotas i sommarens hetaste glajjor och föreviga sitt semesteruttåg.

2h kvar tills jag tar 3 veckor ledighet och det ska bli så grymt skönt! Ska försöka bråka lite mer med datorn ikväll och förhoppningsvis få ut ett litet klipp på min T-walk ikväll. Hade ju varit roligt om datorn ville samarbeta! :)

Vacation countdown!

8h kvar till semestern börjar. Tre sköna veckor med mycket god mat, nya rutiner och många tunga träningspass. Under dem kommande veckorna så ska det byggas och skapas en tyngre Paulina känt som Paulina 2.0 och i samband med det så ska jag också förbereda mig för att rycka in den 17 Augusti då jag påbörjar min GMU uppe i Skövde.

Sitter med mitt nya upplägg när det gäller kost och träning från och till denna veckan för att få ut det bästa upplägget. Mycket som ska tänkas på och så finns det en del synpunkter som ska vägas in. Ska bli skönt att få nya rutiner från och med måndag för ska jag vara helt ärlig så är det förvisso gott att äta vad man vill men jag gillar faktiskt att gå på rutin även om det inte inkluderar massa godis och kakor. Det är faktiskt skönt att veta hur mycket man ska äta och av vad  man ska äta och att gå på rutin behöver inte vara äckligt eller torrt. Clean food är faktiskt godare än man tror.

Inviger härmed min onsdag med en bicep flex i högsta hugg enbart för att det är nedräkning till semesterstart. Time flies, time to work!image

Debuten inom bikini fitness

Det har hunnit gå ett par dagar nu och jag tror väl fortfarande inte att jag helt smält min debut som blev en succé. Kammade hem guldet och förstaplatsen i min bikiniklass och hamnade på en värdig andraplats med bara 1p ifrån ettan. Att hamna på en andraplats i overall-klassen och kamma hem förstaplatsen i sin egen längdklass är för mig gott och väl en dunderseger, mer än vad jag hade hoppats på! En sak är säker, jag har hittat hem! :)

Ska ladda upp ett litet klipp på min T-walk så småningom och även skriva av mig mer utförligt om mina tankar kring tävlingen och min tävlingssatsning, resan fram till scen och hur den vägen varit både fysiskt och psykiskt. Tills dess bjuder jag på en bild tagen av Muscle direkt ur min T-walk och jag måste bara säga, vilket moment jag fick!

168 – Det vinnande numret

Det är svårt att sätta ord på den här lyckan, känslan går liksom inte att ta på riktigt trots att jag hunnit sova ut ordentligt och landa. Jag vann, jag tog hem guldet igår och segrade efter många veckors dietande. Jag vågade köra på min grej hela vägen trots viss motgång.

För 24h sedan låg jag backstage i ett omklädningsrum, raklång på en madrass och tuggade på en naturell riskaka med nutella på. Jag hade lite svårt att inse hur nära det var och att jag faktiskt skulle få gå på scen idag men när det väl var dags så var det som klart, jag hör hemma på bikiniscen, det är min grej.

Jag vill tacka dem två viktigaste människorna och männen under min diet. Min stora kärlek och head-coach som lagt upp kost och träning hela vägen. Jag vill även tacka Robert som såg till att naila formen inför tävlingen genom att pressa ut det sista ur mig, lägga upp min tömningen och även laddningen perfekt.

168, Paulina Hermansson, One Day Crew Göteborg..orden som fortfarande ekar i minnet. Wow vilken dag!

image